Stucken å klar!
har lillat runt på torp idag med min systerson å Petra.. Så nu har min lille gosse fått sig ett par nya fotbollsskor å en fotboll. Går inte å säga nej när han kommer å tittar på mig med sina hundvalpsögon! Gissa va han borde älska sin moster nu. Men mitt bankkonto tycker nog tvärtom om mig nu... Nu har ja vart snäll så det räcker ända fram till jul!
Nu ska jag försöka ta igen mig lite, vila emellanåt är ju inte helt fel kanske...
Ställ tillbaka utemöblerna...
Vintertid:
* Ställ tillbaka klockan 1 timma.
Jag brukar tänka att på vintern så ställer man in utemöblerna, dvs. ställer tillbaka klockan. Å sen när det är dags för sommartid igen så är det bara att tänka att man ställer ut utemöblerna, ställer fram klockan en timma.
Ett mycket enkelt sätt att komma ihåg detta på! Nu ska ja bara försöka att komma ihåg å ändra the time innan ja lägger mig...
Jag ser ett hål å funderar över svinet!
Magen min börjar bli rund och goo nu! Så ja kände att det va dags att ta ur den innan den flyger ut av sig självt. Min syster gjorde ju det misstaget att inte ta ur den innan det va försent. Så ja vet hur det blev, såg inte alls fint ut där ett tag, så det misstaget gör ja inte om..
Jag är gravid och är i riskgruppen å dom håller på å ger sprutor för fullt. Själv ska ja ta den på måndag om jag då bestämt mig för hur ja skall göra. Vågar man ta den? Vaccinet har inte blivit testat på gravida innan så man vet ju inte hur man påverkas. Det känns inte så säkert. Kanske blir mer sjuk av sprutan än va man hade blivit om man åkte på influensan. Dom säger ju att influensan inte är farligare än en "vanlig" influensa, å att dom flesta bara blir lindrigt sjuka.. Så det känns som att dom nu bara vill vaccinera så många som möjligt för att göra av med vaccinet som staten köpt in, å för att minska spridningen. Om det nu inte är så farligt så varför ska man vaccinera sig å behöva åka på biverkningarna av vaccinet?
Vet inte alls hur ja ställer mig till denna sprutan, ska man chansa å ta den å hoppas på att kroppen reagerar bra på det?? Blir så skrämd av allt va media skriver å säger.. Så ja vet inte alls va ja egentligen tycker... Hur tänker ni göra??? Ta den eller låta bli??
I´m so happy i´m so glad=)
En liten söt Alien<3
18+2 dagar
Den är nu beräknad 21 mars
Här ser bebis verkligen ut som en alien! så söt!=)
Oron är på topp..
Har gått å bara längtat efter att denna dagen ska komma.. Då ja ska få se min lille baby i magen.. Å hade det inte vart för dom där kramperna häromdagen så skulle jag fortfarande längta.. Men nu är ja rädd, rädd för va det ska visa, va dom ska säga. Ja vill inte veta.. Alla runt omkring kan säga att allt kommer att gå bra men ja kommer inte va lugn förrän ja vet att allt är bra!
Vet att kramperna inte behöver betyda att nått är fel. Vet att man kan få kramper å ont i magen under hela graviditeten å det är ju inte så konstigt eftersom att det växer ett liv där inne å att kroppen förbereder sig för den kommande dagen F(förlossning). Har suttit å googlat som en tok, å ja vet hur dumt det är för man blir ju oftast inte mindre orolig. Har man huvudvärk så kan man ju hitta all världens skit som säger att man har en dödlig sjukdom bara genom att googla på det. Ja har inte hittat nånstans att det är "normalt" att ha kramper i flera timmar. För oftast så brukar kramperna bara vara en liten stund å bla bla bla.. Men sen så är vi ju alla olika men ja är inte mindre rädd för det... Jag är livrädd å så orolig så ja vet inte vart ja ska ta vägen..
Har inte varit på jobbet idag heller, å det känns inte bra. Men ja känner även att det inte hade känts bra att va där just nu heller.. Tackar dom på jobbet som har haft förståelse för detta.. Å hoppas att ja kan ställa upp för dom när dom behöver det!
Nu ska ja försöka kolla lite tv å koppla bort alltingen...
Vet inte va som händer...
Daniel ringde iaf sjukvårdsupplysningen för å kolla om vi behövde åka in, men eftersom ja inte hade nån feber eller blödningar så skulle vi avvakta.."Ja skulle försöka slappna av å försöka sova lite"..Mm å det är ju väldigt lätt..Not!! Blev ju inte mindre orolig å ledsen för det... Kramperna lugnade iaf ner sig allt eftersom i natt..
Ligger hemma från jobbet i dag, kände att det va det som va bäst. Magen är alldeles öm efter nattens onda å det känns som minst om ja bara ligger stilla. Har nån konstig känsla inne i magen, å ja vet inte om det är för att ja känner efter för mycket just nu så att ja inbillar mig. Men det är kanske inte så ovanligt att man gör det när man är orolig. Tror att ja egentligen skulle må bäst av att åka in och kolla för å se om allt är som det ska. Men ska ju in på ultraljud på onsdag så ja kanske ska vänta, ja vet inte. Kommer inte att bli lugn förrän ja vet att allt är ok me min lille bebis.
Bär på en hemlighet=)
Nu tänkte jag avslöja min lilla hemlighet, som många redan vet om men det är fortfarande många som inte vet. Å jag vill att hela världen ska veta! Jag bär på ett litet knyte i min lilla mage, eller lilla mage är kanske fel å säga för den är inte så liten längre. Det börjar redan att synas=) Är så himla glad. Jag ska bli mamma å Daniel skall bli pappa<3 Vi kommer att bli en liten familj å jag längtar tills den dagen kommer! Då jag äntligen får hålla min bebis i min famn!
Är nu i vecka 17 + 2 dagar, som det ser ut just nu iaf. Men sen så får vi se efter ultraljudet om det stämmer eller ej. Men det borde det göra, har vart å gjort ultraljud två gånger redan för att det va massa krångel i början av min graviditet så hur långt gången jag är borde stämma bra! Längtar till onsdag för då är det dags för ultraljudet, vi skall äntligen få se den lille i min mage!!=)För Daniel så blir det första gången han får se bebis, jag har ju redan tjuvkikat men det va i vecka 5 å då va min lille bebis bara en liten rund klump. Vill att det ska bli onsdag nu.. Å jag håller verkligen tummarna för att allt är som det ska. Magen växer å det är väl ändå ett bra tecken?
Att vara gravid är en underbar känsla, men samtidigt skrämmande. Det är så mycket känslor å så mycket tankar. Man är lycklig, förvirrad å rädd på en å samma gång. Kommer ihåg när jag tog grav.testet, ja va inte alls beredd på resultatet. Ja hamna i chocktillstånd å kunde inte tala om det för Daniel men en gång. Det dröjde två dagar innan jag kunde berätta för honom. Ja va så nervös för å berätta, men att han blev glad va en stor lättnad å sen dess har det bara rullat på. Snart har halva tiden gått, å det känns som att det var igår ja fick reda på den underbara lilla nyheten.
Det va tur att det värsta av allt illamående kom när ja hade semester, låg i stort sett till sängs hela min semester. Mådde verkligen inte bra. Men nu har illamåendet släppt i stort sett.. Men tröttheten är kvar. Känner mig kroniskt trött 24 timmar om dygnet. Så man får verkligen känna att man lever. Men efter allt illamående å trötthet så kommer det ju att komma nått underbart! Om 5 månader så kommer jag att få hålla mitt barn i min famn..