ÄRTA

Ca 21.30 den 8 mars så låg jag å Daniel i soffan å kollade på tv.. helt plötsligt kände jag nått varmt som börja rinna.. Kilade in fort som fan in på toa, tänkte att nej det kan inte vara vattnet som gått. Men jo visst va det de, det bara rann vatten. Ropade på Daniel å började gråta å sa att vattnet gått, men tårarna försvann lika fort som dom kom å helt plötsligt blev jag ko lugn. Vi åkte in till Näl men fick åka hem efter nån timme igen för att värkarna inte hade satt igång ännu. Fick en tid på morgonen dan efter då dom skulle sätta igång mig. Men vi hann inte hem förrän värkarna va igång. Åkte in igen vid halv 5..

Låg å försökte andas mig igenom värkarna ett bra tag innan jag sa att jag ville ha lustgas.. Å den va till stor hjälp i början men sen när jag inte kände att den hjälpte längre så tajmade vi in det väldigt bra med EDA, ryggmärgsbedövning.. Å ja då hamnade jag i himmelriket, visst kände fortfarande av värkarna men inte alls lika mycket å det "lilla" jag kände tog jag med lustgasen. Blev riktigt pigg där ett tag å drack lite nyponsoppa å åt lite glass.. Men bedövningen gjorde så att värkarna avtog så dom fick ge dropp för att få "igång" det mer..

Sen när jag va öppen helt å det va dags å krysta så va det inte lika "smärtfritt" längre.. Dom sista 5-10 min va riktigt jobbiga. Hjärtljuden gick ner, å det kom in fler barnmorskor å en läkare, å läkaren börjar trycka sina armbågar med hela sin kroppsvikt i min mage samtidigt som jag krysta, detta för att få ut bebisen snabbare. Å mitt uppe i detta så hör jag ordet klippa å jag bara " Nej jag vill inte att ni ska klippa". Men dom bedöva, tog ifrån mig lustgasen, nöp slangen till EDA bedövningen, tryckte med armbågarna i min mage, klippte... Å detta va den värsta smärtan jag upplevt i hela mitt liv.. Gjorde så sjukt ont när han la sig över mig å tryckte i min mage med all sin kraft... å jag skrek.. Men ut kom en liten flicka.. Vår dotter! Alldeles darrig va jag när jag fick henne i min famn.. Det va så sjukt underbart att äntligen få hålla henne i min famn! <3 Å smärtan den tänker man inte på när man sitter där med sitt underverk i famnen! Förutom slutet på förlossningen så hade jag nog en "drömförlossning", å barnmorskorna va hur snälla som helst..

Så den 9 Mars kl. 17.33 på min systers 25- årsdag blev jag å min älskade Daniel föräldrar till en liten flicka som vi har gett namnet EBBA. Hon vägde 2725 gram och va 47 cm lång när hon föddes, så hon är en liten liten tjej men gud så underbar <3

 

 

 

Lilla Ebba bestämde sig för att komma ut 2 veckor innan det beräknade datumet! Det roliga va att samma dag som vattnet gick så sa jag till Daniel att jag hade bebisabstinens.. undrar om hon hörde mig??!! Å samma dag, bara ca tre timmar innan så halkade jag ute.. så man kan ju inte annat göra än att undra om det kan ha vart det som satte igång det??

 

 

Jag bara några timmar innan det att vattnet gick, helt ovetandes om vad som komma skall...

 

Nu sitter vi här hemma med vår lilla Ebba, känns overkligt att hon är vår! Kan sitta och bara titta på henne, hon är så fin vår lilla dotter! <3